Prata ut, avslut

Träffade Martin idag (har ringde och vill träffas, jag sa som jag kände "vill du ses bara för att du vill ha din parfym så kan jag lika gärna skicka hem den istället"). Men med löfte om en fika åkte jag till Mörby och tog en te - och det är inget jag ångrar nu några timmar senare.

Vi gjorde, eller han, gjorde slut för tre veckor sen. Men vi fortsatte att prata för att han hade mycket familjeproblem och jag vill stötta honom. Så innerst inne var jag nog intresserad av honom och finnas till när han hade det jobbigt. Men när jag gjorde det så tog jag inte hand om mina egna känslor och ville väl inte inse det som var så självklart - att vi inte ska vara tillsammans.

Men det kändes bra när vi satt där, öga mot öga, jag kunde få vara upprörd och förklara hur jag kände, han fick prata om allt, och mycket av allt som legat och gnagt i bakhuvudet släppte :)

Martin, allt vi gjort och upplevt förrut kommer vara bra minnen när man är 2580år gammal och ligger rutten och begraven^^ Men även att jag vet att den dagen jag behöver prata ut, råd och tips eller bara babbla om inget så kan man ringa skogshuggaren i Östersund... ^^

Jag ska fortsätta läsa min bok "Dumpa honom", klottra ner må-bra-ord på min toalettplanschvägg och försöka leva här och nu...
för (som så många gånger sagt förrut):
Man lever bare en gång *skrattar*