söndag 4 maj 2008

tankar och funderingar

När jag skriver här på bloggen så är det lite som min dagbok jag inte har.
Under bra och glada dagar blir det oftast någon rolig länk eller film, och lite sämre dagar; när jag skriver av mig det jag känner.

Idag är en sån dag.

När jag var liten så var jag och min bror runda som köttbullar och vi gick på världens - i genom tiderna sämsta skola - alla mobbade alla och lärarna hade väl gett upp hoppet.
Men som sagt, jag tror nog att 99% av sveriges befolkning blivit mobbad för att man "skrattar för högt" eller vad det nu är som inte är okej. Och allt man får vara med om genom livet, oavsett om det är positivt eller negativt, stockar det upp sig nånstans inne i hjärnan och blir en livserfarenhet.

Det jag "lärde" mig under min uppväxt var i alla fall detta; alla snackar skit bakom ens ryggen mer eller mindre och det är väl ett behov(?) vi människor har att ibland få lätta på kranen och babbla på - bara man inte själv hör det som sägs "bakom ens rygg".

En annan sak vi människor kan missbruka är tilliten till varandra.
När jag gick i gymnasiet så träffade jag på italienskalektionerna världens jordnäraste människa. Han kunde uppskatta att ligga vaken om nätterna och prata om livet, sitta i en öde gångtunnel och lyssna på sommarregnet som öste ner ute på gatan, eller bara gå skogspromenader och - vara i nuet.
Han visste allt om mig och jag om han och vi litade på varandra att alla de hemligheter vi sagt för alltid inte skulle föras vidare till någon annan person.
..men dum som jag var gjorde jag det en gång (men det var en gång för mycket)och tilliten i vår relation försvann och slutligen vänskapen.
Idag har det gått 4-5 år sedan de dagarna och jag kan fortfarande sakna den kontakt vi hade.

Det jag lärde mig från den händelsen var att tillit är det personligaste vi kan ge till en annan person - och när nån missbrukar den - så är den för alltid borta.
(det kan vara bästa vännen som skvallrar om något man sagt, det gifta paret där någon är otrogen osv).

Det sista jag inte förstår mig på är människor som utnyttjar sina vänner/andra människor för sin egen vinnings skull. Om jag är på Coop och ser en gammal tant som står i kön till kassan, men hon "rör sig för sakta" så nån tränger sig förbi - så blir jag jätteledsen och vill bara springa fram och hjälpa henne. Det var kanske inte ett bra exempel på människor som utnyttjar andra människor men det jag ville säga med detta är att; hela världen är full av orättvisor och människor som är dumma mot andra för att de har makten och känner att de är bättre än resten av mänskligheten.

Dessa tre punker, skvaller bakom ens rygg, tilliten och utnyttja, har på under en månad skett av en person som jag alltid tänkt som en vän. Men är det då en vän.. eller bara en bekant?

wikipedia:
Vänskap är en relation mellan personer. Denna relation kan grunda sig i tex pålitlighet eller kärlek. Många menar att man i vänskap ska kunna lita på varandra och kunna dela hemligheter utan att de avslöjas.

Vänskap anses som det finaste bandet mellan många personer i världen.

Eftersom de allra flesta forskarna (psykologiska som biologiska) menar att människan är ett flockdjur, och behöver sociala kontakter med andra människor, så är vänskap väldigt viktigt.


Bara för att man känt varandra år och dagar så kommer det en dag då man inte kan låtsas att allt är bra hela tiden - det är nog en av de saker jag lärde mig under tiden jag var värnpliktig. Oavsett om man tycker om en person eller inte(vän/kollega ect) så måste man prata om problemet om det påverkar nån av de inblandade eller arbetet. Tyvärr är det så typiskt svenskt; om det är något problem så pratar man inte om det....


Jaja! Nu får det vara bra för tillfället.
Ut i solen med er och fånga dagen!
Kram fredrik

Inga kommentarer:

 
Copyright 2009 180dagar