Dödsolycka på t-centralen

Dödsolycka på t-centralen (DN.SE)


En man i 45-års åldern blev påkörd av ett tunnelbanetåg och omkom på t-centralen (..) Han tros ha tappat ett föremål på spåret som han försökte hämta, men lyckades inte ta sig upp på perrongen i tid.

Flera personer blev vittnen till olyckan som inträffade under rusningstid strax innan klockan fem på eftermiddagen. Några hade försökt hjälpa mannen upp innan tåget kom in till stationen.

Det fanns till en början uppgifter om att mannen knuffats ned på spåret, någonting som polisen kunde utesluta efter förhör med vittnen.

- Det tycks vara en tragisk olyckshändelse. Han verkar ha tappat någonting på spåret, väntat till ett tåg passerat, och sedan försökt få upp det, säger Adolphson.

Enligt honom ska värdarna på stationen ha larmat en central om att en person vistades på spåret, de kontaktade i sin tur tunnelbaneföraren som lade i bromsen men inte lyckades få stopp på tåget i tid.


Detta är så hemsk!
Jobbade på Gärdet i dag och slutade 16.30 - missade direktbussen till Kalberg så istället ilade jag ner mot tunnelbanan med härlig efterjobbet musik i lurarna.
På tunnelbanan, som var relativt full, hamnade jag (utan att direkt reflektera över det, i vagnen längst fram). Jag ställde mig vid dragspel-tyget och pratade med en kollega om att svänga förbi henne vid centralen.

Så plötsligt, mitt emellan östermalsmstorg och t-centralen stannar tåget tvärt - som om konduktören plötsligt fått röd signal från systemet. Mitt i tunneln står vi och inget händer. 2 minuter.. 5 minuter.. 7 minuter.
En märkbart skakad röst säger att det skett en olyckshändelse. Lamporna slocknar så nödbelysningen går igång, fläktsystemet tystnar och ännu en gång*ropas det ut i högtalarna att nu är ambulans, polis och brandkår påväg.

Det kändes så hemskt. Folk började pusta och stöna, plocka upp sina böcker, smsa och ringa - medan en människa allvarligt skadad alternativt dött ligger unddr någon av vagnarna.

Efter ca 30 minuter kom elen tillbaka, normalbelysningen tändes och alla informerades att tåget tas ur trafik vid gamla stan. När vi sakta började rulla (hittills har jag trott att min vagn är mitt i en tunnel långt kvar till t-centralen) så ser jag att "öppningen" ut till perrongen kommer på en gång och efter ca 15 meters rullande passerar mitt fönster ut på perrongen. Polis, ordningsvakter, bår, sjukhusets orangea filt på perronggolvet och två män i sjukhusvita engångsrockar står och samtalar. Någon släpar en stor svart sopsäck över perronggolvet. Och där i vagnen. Där sitter vi.

Det finns så många som mår dåligt och känner att livet inte är värt att leva. Jag trodde att det var en "sån" som jag bara ville säga till att "livet är så kort", allt underbart som finns oavsett om man är hemlös, fattig, rik, dödssjuk osv som våren, blommor, fåglar och träd. Hoppa inte framför ett tåg!

Nu var det inte en olycklig människa utan en man som tappat nåt på spåret.
Idag tänker jag på hans nära och kära, vänner och de som kanske inte alls saknar honom.
Idag tänker jag på dig.